Sweeneystirren som välte internet
av Herr L
Cyndi Laupers gamla radiohit med den berömda raden verkar vara överbevisad. Inte av tidens tand – 80-talet ligger ju trots allt några decennier tillbaka. Den optimistiska Cyndi med sin kulturella magnetism skulle ha svårt att sätta sig emot något av det farligaste i världen. Svenska feminister med journalistutbildning.
Få med någorlunda allmänbildning kan omöjligen ha missat Sydney Sweeneys senaste intervju och all följande internethype. Memer som flödar, klipp där vi får uppleva Sydneys numera ikoniska “Me ne frego”-blick hon ger den utvalda reportern.
Men framför allt: Internets konsumenter får sina smartphones fyllda av vänsterns moraliska nederlag – om och om igen.
Anledningen till SS magiska blick, som får högergrabbar att drunkna i modellens ögon, är frågor om hennes – för vänstern – kontroversiella reklam för American Eagle. I reklamfilmen förklarar SS hur genes/jeans kan dela ärftliga egenskaper. Detta i egenskap av snygg, vit och representant för “hard-working America” – så ni förstår nog vänsterns totala hysteri. Historien blev ännu mer en vinst när SS aldrig vek sig i ursäkter och ett uttryckligt vitt självhat aldrig gavs till de skrikande kritikerna som bokstavligt törstade efter Sweeneys blod.
Vad har då Sydney Sweeneys erövring av den senaste tidens memkultur att göra med svenska feminister och Cyndi Laupers gamla hit?
Att amerikansk kulturexport når Sverige är knappast någon nyhet. Men att girlbossen Minna Höggren på Aftonbladet helt enkelt inte kunde hålla käften i det här fallet vittnar om flera problem och utmaningar för svensk feminism – och hur Minna och hennes gelikar saknar ammunition för att bemöta vad vi kan kalla den post-liberala vågen som sköljer över västvärlden och internet på ett adekvat sätt.
Minna Höggren är tjejsur på Sydney Sweeney för att hon är snygg, (stolt, nåja) vit och ger tusan i vad feminister säger. Detta är kontentan av hennes artikel.
Men den vittnar om en djup problematik inom brudvänstern. Denna har under decennier varit förespråkare av kroppspositiva ideal, MeToo:at betagrabbar och försökt invagga kvinnor i något påstått systerskap.
Allt detta faller för Minna i realtid när hon ser miljoner klipp på SS som högergrabbar nu flödar internet med. Ursäkten att hon bryter systerskapets heliga ed – om att aldrig attackera andra kvinnor – tas plikttroget upp. Detta ska vara ett undantag, ingen regel. Något som visats vara mer regel än undantag.
I ett fatalt försök attackerar Minna även Sydney – en av världens vackraste kvinnor – för något så absurt som hennes utseende.
Nog för att vi på Gym XIV knappast är främmande för humor kring folks kroppshyddor och utseende, men detta tafatta försök till smutskastning var bara löjligt. Det är svårt att håna någon för sin skönhet, men enkelt att håna en tjockis för att de saknar självkontroll i matintag. Det säger sig självt.
Minnas mindervärdeskomplex och kvinnors benägenhet att ogilla vackrare kvinnor än sig själva lyser igenom värre än en 5000-lumenlampa i ett mörkt ghetto i Tensta.
Slutligen drar Minna sitt ess ur rockärmen. Nu ska hon banne mig berätta för den svenska kultureliten (nåja, de mongoloider som tar Aftonbladet Kultur seriöst) hur det ligger till.
Sydney Sweeney är “ding-ding i huvudet” enligt Höggren. Den klassiska “dum blondin”-stereotypen målas upp igen – av en flicksnärta som livnärt sig på att motarbeta alla andra stereotypa beteenden i samhälls- och kulturdebatten.
Sydney Sweeney med medföljande attityd hos de vita befolkningarna är välkommet och glädjande. Men jag drar nog mer på smilbanden när Minna dekonstruerar den svenska feminismen själv – och är för “ding-ding i huvudet” för att förstå det.
Girls just wanna have fun. Ja, det stämmer nog fortfarande – om du inte åkt kukkarusell på redaktionerna samtidigt som du hatat allt normativt.
Män vill ha Sydney. Inte Minna. Därför är Minna sur.
