Rättsstatens Voldemort: Om det förbjudna ordet
Hur jag lärde mig sluta oroa mig och älska n-bomben
Det är nästan som det blivit ett adelsmärke att vara någon typ av aktivist och samtidigt haft en anmälan om hets mot folkgrupp på sitt samvete. Kan man ens ta en opinionsbildare seriöst om denne åtminstone inte ribbat toleransmätaren? Hade jag vetat att man kan bli nära dollarmiljonär på att säga en variant på ordet neger och “gå viral” likt småbarnsmamman Shiloh Hendrix då hade ni sett mig på Sergels Torg med en megafon sommaren lång.
Sent påkommet då undertecknad står inför runda 2 i åtal rörande hets mot folkgrupp, närmre bestämt folkgruppen “negerriddare” då det är ordet som använts i en x:eet från kontot som jag skriver på. X:eeten vände sig tydligt till en avdankad journalist vid namn Juanita Frändén som lyckades med konststycket att hylla en fransk fotbollsspelare för dennes arrangerande sexfest i Stockholm och knappt 24 timmar senare, när våldtäktsanmälan upprättats, lägga sin text bakom betalmur och skriva en ny där avstånds tog från allt och alla. Även för de lägsta av de lägsta, sportbollsjournalister som pivoterar till samhällsfrågor, var det särskilt skitpinsamt.
Här ska vän av ordning direkt gå in och påpeka att kontots administratör är min assistent Bengt vilket framkommit i presentationen så länge kontot varit aktivt. En del av projektet Nordisk alternativhöger som levt kvar i olika skepnader sedan det lanserades 2017.
Domen i tingsrätten blev friande. Främst på grunden att det inte kunde beläggas att undertecknad postat x:eeten. Det fastslogs även att det dessutom inte var tal om hets i vilket fall. Ett utfall så gott som något. Detta är dock inte första rodeon med rättvisan så jag var rätt övertygad om att det skulle drivas vidare till Svea Hovrätt. Ja, detta samtidigt som Uppdrag Granskning gjorde en jätteexpose om hur åklagare saknar resurser för att utreda gängbrottsligheten och tvingas släppa dem fria. Men vi som har våtat näbben med att trotsa makten vet att det handlar om att statuera exempel.
Min förra dust (som gick till rättegång d.v.s.) handlade om en kvinna som ställde sig mitt framför talare på ett tillståndsgivet AFS-torgmöte 2018 och började vråla osammanhängande. Jag reagerade instinktivt genom att neutralisera skylten vilket, för att göra en lång historia kort, ledde till åtal om ofredande samt friande dom i tingsrätten och fällande dom i hovrätten.
Detta handlar dock inte om att värma upp gammal skåpmat, jag vill endast illustrera ett mönster och sänka eventuella förväntningar om att jag ska bli friad i hovrätten. Det kan till och med vara så att det inte är önskvärt. Beroende på vad jag fälls för. Min ingång i detta är att det i grunden handlar om att ett förbjudet ord använts. Ordet neger får idag inte skrivas ut, än mindre sägas. I något sammanhang. Enligt gällande sociala normer. Man har i parti och minut importerat en amerikansk slavdebatt med tillhörande historiska konnotationer där ett ord, som har sitt ursprung i spanskans negro (svart), inte ens får skrivas. N-ordet heter det numera.
Vad jag ser är ett ord som inte längre får yttras – inte i historiska citat, inte i beskrivningar, inte ens i ironisk eller reflekterande kontext. Det enda rimliga jämförelse jag kommer på är Voldemort i Harry Potter: “han-som-inte-får-nämnas-vid-namn”. Om hovrätten fäller mig blir det ett rättsligt prejudikat: ett ord är förbjudet. Inte socialt. Inte kulturellt. Juridiskt.
Kulturredaktören Ola Wong närvarade på en paneldebatt på Kulturhuset Stadsteatern där själva temat var ordet existens. Man kunde alltså ana att det skulle yttras en eller annan gång. När det till slut händer (“säääg det”) räckte det för att en rasifierad paneldeltagare skulle kalla på vakter, bryta ihop och få hela debatten avbruten. Ledningen bad om ursäkt. Inte till Ola Wong eller publiken. Ingen klarade av att säga: vi är vuxna människor – vi kan hantera ett ord.
Pinsamt. Det är vad jag tycker det är först och främst. Sekundärskammen att Sverige ägnat sig åt att apa efter föregångslandet USA i allt från debatt om stulet land (“titta titta vi har också infödingar, same same but different) till kolonialismen (“titta titta vi ägde en ö för slavhandel i 78 minuter samt exporterade järn som använts för järnbojor). Skäms gör jag också över underkännandet av intellektet när vi ska låtsas om som att ett ord innehar någon typ av magiskt attribut som åkallar onda andar när det används även om det handlar om äldre litteratur, citat från historiska händelser eller bara i rent deskriptivt syfte.
Detta samtidigt som den afroamerikanska popkulturen fullkomligt dominerat topplistorna där ordet “neger” i olika former används ibland tiotals gånger i en och samma låt. Som du förväntas streama och sjunga med i förutom de förbjudna delarna. Det är en typ av gaslighting som inte bara kan vara ett totalt sammanträffande. Vilket lett till en hel del roliga memer om att köpa ett “n-pass”, nedräkningar till folk i sociala medier som lovar att de ska “säga det” när timern når 0, eller varför inte parodikontot Mencius Moldbugmans novell om en president som går till val på ett enda kampanjlöfte: att säga ordet när han blir insvuren. Den vrider och vänder om det absurda i att ett ord har så mycket makt att det kan ta dig hela vägen till världens mäktigaste ämbete. Är det helt omöjligt att föreställa sig något i den stilen utspelas med kampanjslogan “Make blacks n- again”?
Något är sannerligen på väg att skifta. Exempelvis att svenska rockbandet Ghost toppade amerikanska billboardlistan häromdagen. Första gången på 30 år svenskar har den äran. Att det dessutom är i en genre som dödförklarats (rockband) av artister som inte är kulturmärkta (jmf Beatles, Elvis) är stort. Småbarnsmamman Shilohs insamling är naturligtvis inget som sker i ett vakuum, det följer en händelse där en afroamerikansk ung man med berått mod högg ihjäl en jämnårig vit man på en idrottsplats enbart för att den senare försökt fösa bort mannen som inte hade rätt att vistas där. Familjen öppnade en insamling som snabbt fått ihop över en halv miljon USD. Samma personer som stöttar denna man försöker nu få Shilohs insamling nedstängd. För att hon yttrat det där ordet. Så laddat är det tydligen, sägs det.
Ord är ord. De kan i rätt sammanhang inspirera till stordåd eller vansinnesdåd. Tanken förekommer ordet, och tanken kan du inte förbjuda. Vi är framme vid semantikens singularitet – där ett enda ord kollapsar hela det rationella samtalet. —————>vi är här nu.
Låt n-megatonbomberna regna. Res n-tornen. Rättssäkert.
Om ord hade animestajlade kraftnivåer, så hade inte neger inte fått plats i mätaren.