Ingen. Absolut ingen. Johannes Klenell: "Jag är vänsterns svar på Jordan Peterson"

av Herr L

Johannes Klenell och Fredrik Persson vill få det att se ut som att unga män som lyfter skrot och söker mening utgör ett samhällshot alá normativ pissig journalistik. I deras värld är ett gym inte längre ett gym, utan en inkörsport till politik. Och vi kan faktiskt inte ge dem fel på den punkten. Men i stort sett allt annat.

En skivstång blir politisk. Pull-up’s blir suspekt. Det visar att den moraliska kompassen visar käpprätt åt helvete och om vänsterns panik inför allt den inte längre kontrollerar.

För det här är “radikalisering” i deras värld som konsekvent har lärt pojkar och män att de är ett stort problem.

Klenell radar upp siffror om sjunkande testo, ätstörningar och psykisk ohälsa. Bra. Men sen tar det stopp. Ingen förklaring. Ingen självkritik. Som vanligt stannar vänstern vid symptomen, för orsakerna leder alltid tillbaka till deras egna skapelser.

Varför mår män dåligt?

Varför tappar pojkar fotfästet?

Varför söker de sig till gym, kampsport och gemenskaper?

Istället för att vara en arg bakpotatis kan man vara…en man?

Inte ett ord om en skola där pojkar straffas för att vara pojkar. Inte ett ord om ett arbetsliv där män förlorar status, mening och framtid. Inte ett ord om splittrade familjer, frånvarande fäder eller ett kulturliv som reducerar maskulinitet till något som ska “avprogrammeras”. I stället får vi ännu en artikel som skriker: Identitet och manlighet är sämst!

När tomrum uppstår fylls dem. Det är ingen konspiration. Det är mänsklig natur.

Jordan Peterson dyker upp som vänsterns favoritspöke. Den farlige gurun. Problemet? Peterson är knappast frasradikal. Han är självhjälp: bädda sängen, ta ansvar, håll ryggen rak. Att detta ens uppfattas som kontroversiellt avslöjar hur långt ifrån verkligheten kulturredaktionerna befinner sig. Att drömma om en “vänsterns Peterson” är nästan komiskt. Ännu en statligt godkänd fadersfigur som ska förklara för män hur de bör känna, tänka och underordna sig. Fast Klenell tackar ju nej. Han är ju god.

Svenska grabbar av idag vill inte ha er transsexuella mångkultur.

De vill ha gemenskap, disciplin och riktning. Därför söker de sig till träningsmiljöer. Därför växer aktivklubbar och alternativa gemenskaper fram. För att bygga något som samhället vägrar erbjuda. Och ja, de är redo att slåss för.

Och så kommer vi till Gym XIV.

Ännu ett exempel på hur Klenell och Pettersson älskar att demonisera allt de inte förstår. Ett gammalt inlägg (ej raderat) inlägg. Ett Expo-citat. Klart. Domen är fälld. Plötsligt är män som tränar tillsammans “rasistiska hot”, medan verkligt våld i andra miljöer förklaras bort som “socioekonomiska faktorer”. När vissa grupper organiserar sig är det pga sk strukturell rasism. När andra gör det är det extremism. Samma handling, olika etikett.

Fullständig intellektuell ohederlighet.

Det verkligt avslöjande är lösningarna som föreslås. Mer stat. Fler Södertörnsutbildade kuratorer. Mer “stöd” från staten och det mjuka samhället.

Alltid samma svar: män ska tas om hand, mjukas upp och fogas in i en ordning där feminister, aktivister och identitetspolitiker sätter spelreglerna. Men det är just detta män numera säger nej till i högre utsträckning.

Att vilja vara stark är inte extremism utan enbart att hävda sin rätt till existens.

Att vilja vara självständig är ett hot mot vänsterns utopiska samhälle.

Att vägra reduceras till ett projekt är inte radikalisering utan en naturlig följd där det normala klassas som extremt.

Klenell avslutar med att skryta om sina 130kg i bänkpress, som om det gav honom insikt i manlighet. Bra gjort. Det är bevisat mer än andra journalister, men fortfarande i nederkant för en karl i Klenells size.

Styrka utan förståelse är bara poserande – och just poserandet är vad hela den här debatten kokar ner till och vad Klenell verkar vilja. Men måste tvångsmässigt göra sin kompott av diverse idéströmningar.

Om nu vänstern vill att män ska sluta söka sig bort från samhället kan den börja med att sluta förakta dem. Fram till dess kommer gymmen fortsätta fyllas av arga män.

Män som vägrar vara offer i ett samhälle som problematiserar deras själva existens.