Förnedringssamhället – de vet att du vet att de vet

Tre blev klippta på en frisörsalong. Den nya samhällsfaran är att gå till frisören. Så att säga.

Min vän Skogsmunk brukar kalla det vi lever i för psykossamhället. Det är en rättvis beskrivning. Senaste exemplet: tre unga män, i åldrarna 15–20, avrättade på en frisörsalong i Uppsala.

Bara dagen innan stod rikspolischefen Petra Lundh och hulkade inför pressen efter ett bombdåd mot en skola där en mamma och hennes barn skadats. Hon upprepade den gamla klassikern “vi har varit naiva”, men lade till något ännu mer avslöjande:

“Vi måste anpassa oss till den nya situationen vi lever i”.
Som att svenskar inte ser eller förstår vad som pågår. Eller varför.

Det finns en intressant metadiskussion om könsperspektiv här men vi lägger det maskulina/motstånd kontra feminina/anpassning åt sidan för tillfället. Det riktigt bisarra kommer nämligen efter frisörsalongsdådet – från DN.

De har en teori.

Varför skjuts det så mycket på frisörsalonger?

Skjutjärnsjournalisten på plats menar att “många undrar varför det skjuts så mycket på frisörsalonger”. Han ställer frågan till närvarande polis som svarar något i stil med att “det är en social plats” och att “man slappnar av” och blir därmed ett mål för skjutningar/bombningar/knivhuggningar/välj kämpe.

Min första tanke blir: jag tror folk förstår mycket väl varför det skjuts på frisörsalonger, pizzerior och andra verksamheter där det finns en gemensam nämnare: främlingar från andra länder. Det är den enda röda tråden i detta sammanhang. Det är den uppenbara tagningen. Allt annat som främlingar företar sig är sekundärt. Man börjar från A sen går man till B. De faktiska verksamheterna är alltså bara en biprodukt. De hade kunnat sälja majblommor eller driva garnbutiker. Och det är inte dit jag vill komma. Jag vill presentera en teori som riffar på det Skogsmunk beskrivit: förnedringssamhället.

Vad är förnedringssamhället?

I Sverige har vi etablerat en rad olika förnedringsritualer i syfte att demoralisera och pacificera folk. Det är ett otroligt effektivt verktyg i syfte att utöva kontroll, flytta målstolpar och göra folk tveksamma till vad de bevittnar med sina egna ljugande ögon.

Ovanstående exempel är just en utmärkt illustration av vad det handlar om: populasen är helt på det klara med varför det skedde just där det skedde. Journalisten på DN förstår det, polisen som uttalar sig förstår det med. Mellan dem finns en tyst överenskommelse om att flytta fokus och en ledande fråga resulterar i en banal slutsats. Därmed har man satt en gräns för hur långt “krimtänket” får gå. Men de gör inte detta ens för att dölja det uppenbara; de går ett steg längre. Det handlar om att förnedra dig. Ditt intellekt. De vet, att du vet, att de vet. Det underförstådda här är: vi kan sätta gränsen här, vi kommer inte skriva ut det, du kommer bli förbannad, uppgiven, och demoraliserad. Och vi kommer göra det om och om igen. Tills du ger upp och bara accepterar att vi aldrig kommer skriva ut det.

Den sovjetiske dissidenten Yuri Bezmenov sade i en intervju 1984 följande:

"Exponering för sann information spelar inte längre någon roll. En person som har blivit demoraliserad är oförmögen att ta till sig sann information. Fakta betyder ingenting för honom. Även om jag öser honom med äkta bevis, med dokument, med bilder... kommer han att vägra tro det. Det är den tragiska situationen med demoralisering."

Yuri Bezmenov intervjuad 1984

Det finns naturligtvis en hel del läsare som bara köper DN:s och polisens förklaring vilket i sig så klart är skadligt. Men det är inte den egentliga målgruppen för denna sortens budskap. Det handlar om dem som faktiskt förstår vad som händer och som fortfarande väntar på någon slags självinsikt hos ett etablissemang som pumpat ut budskap om “köttberg” som behöver folkutbyte för att få sin pensioner utbetalda, om lata svenskar som inte vill “göra skitjobben”, om “fjantig kultur” som behöver ersättas av “spännande” maträtter, om en försvarsmakt som nu ska massrekrytera helst unga svenska män samtidigt som de fortsätter pumpa ut propaganda om vi ska dö för rätten att ha pridetåg (Vi marscherar inte i straighta led”). Ni förstår att listan kan göras hur lång som helst.

Att utöva kontroll genom att kväva impulser hos massan som inte är av godo för samhället är varje stats uppgift. Vad vi dock ser är en konstant decennier lång psykologisk krigföring mot det svenska folket som har som enda syfte att dölja den mest genomgripande samhällsförändringen i Sveriges historia: folkutbytet och dess katastrofala konsekvenser.

Men du vet

Du vet varför det skjuts.
Du vet varför journalisten frågar fel.
Du vet varför polisen svarar dumt.
Du vet varför DN trycker det.
Det är inte du som är galen.
Det är dem.

Låt dig inte förnedras.