Det här är du.
Det här är din syster, din fru, din dotter.
Men det här, det är du.
Sam Hyde leder in med bilder på Charlie Kirk och Iryna Zarutska i sin nya show samt upprepar detta mantra.
Det här är du.
Det hade kunnat varit din tur denna gång. Men det är det inte. Inte idag. Om du läser detta är du förhoppningsvis inte heller den del av världen som valt att möta nyheterna om Charlies frånfälle med skratt, skadeglädje, hån och hat mot hans fru och barn.
När jag tänker på Charlie funderar jag på vad som berör. Inte hans politiska övertygelse. Inte att Turning Point USA var/är en elitfinansierad astroturfad organisation som försökte ta över den energi som althögern/dissidenthögern besatt. Sannerligen inte. Charlie var illa omtyckt höger om konservatismen. Det som han inte levde upp till i ord får vi efterhand omvärdera i hur han handlade. I momentet, i rörelsen, sken han. Där blev han en man, där var han en man, och där dog han slutligen som en man större än många andra någonsin kan drömma om att bli. Han gjorde en mans jobb.
Jag dömer inte den som vill veta alla detaljer om dådet då jag förstår att olika konspiratioooner fyller samma pedagogiska syfte som sportbollskillarnas silly season. Bara be mig ej att ta det på allvar. Jag bryr mig inte. Däremot bryr jag mig om metadebatten. Vad säger våra reaktioner om oss själva? Om samhället? Om de som skrattar?
En budkavle föll till marken
Nu när de bokstavligen skjutit budbäraren tänkte jag förklara hur vänsterns( i bredare bemärkelse vänsterliberalismens) psykologi och strategi fungerar när det handlar om att tysta högern och omöjliggöra en öppen debatt om frågor de inte vill ska dryftas.
Jag baserar mina erfarenheter från min tid i SD (2009-2017) samt som aktiv i olika rörelser efteråt. Särskilt perioden 2009-2014 var en av de mer turbulenta i svensk politisk modern historia och det som skrivits och sagts gör det inte rättvisa för den som var där och såg och upplevde det. Inte bara staten, hela samhället, ägnade sig åt politisk terror, repression, våldsdåd, förföljelse och hat. Att vara anti-SD var en folksport. Men tillbaka till vänstern.
I grunden utgår deras världsåskådning från att de har vunnit debatten om svåra frågor såsom abort, mänskliga rättigheter, miljö, kvinnors emancipation, migration och fördelningspolitik. Vilket är helt sant de har kört över högern fullständigt de senaste 100 åren. Att dessa frågor kommer upp på förhandlingsbordet finner de oacceptabelt. Därmed blir principen att välta bordet legitim. För dem är det inte politik: det är personligt. När det politiska blir personligt blir alla medel tillåtna. Om du har en motsatt åsikt handlar det inte om att du vill argumentera för din sak eftersom du då argumenterar mot deras existens som en "marginaliserad grupp". Du blir förtryckaren och därmed blir den förtryckta moraliskt förpliktigad att använda alla medel för att slå tillbaka. Detta trots att deras egen position i ovanstående frågor är accepterad och backad av alla institutioner i samhället och i de flesta politiska partier.
Strategin de använder för att tysta frågor de inte håller med om är en kombination av häcklarens veto( skapa kaos när politiska motståndare engagerar folk ute på gator och torg) samt att upprätthålla en tystnadskultur i den offentliga debatten, medier, sociala sammanhang. Vid särskilda tillfällen av vikt sker offentliga avrättningar genom medial granskning och drev. Om detta inte är tillräckligt har vi stormtrupperna AFA med vänner som är inofficiellt sanktionerade att utföra politiska terrordåd för att kväsa särskilt problematiska grupper.
Att ta debatten är alltså det sista de vill göra vilket är strategiskt och logiskt med tanke på att debatten i sig legitimerar den andra sidan. Detta har varit ett genomgående tema i svensk politik sedan den invandringskritiska rörelsen började växa fram i slutet på 1970-talet där de karaktärsmördade Leif Zeilon som drog igång BSS-rörelsen genom offentlig uthängning i SVT. Poängen här är att det handlat mindre om rädsla att förlora debatten och mer om att ens tillåta att ha en debatt. Så hela konversationen har därför blivit meta: debatt om huruvida vi ska ha en debatt. Därmed blir själva kärnfrågorna förpassade till bakgrunden. Ett mycket effektivt sätt att hantera frågan på.
Med SD:s framfart i svensk politik blev det vid en tidpunkt omöjligt att undvika debatten om de svåra frågorna. Det räckte inte att bara ta debatten om debatten. Efter SD:s riksdagsinträde kunde inte terrorattackerna från de inofficiellt sanktionerade kamptrupperna fortsätta i samma takt då det skulle se illa ut för omvärlden om ett demokratiskt alternativ blev brandbombade och attackerade i sina hem. Fokus intensifierades på att delegitimera motståndaren genom personliga attacker på företrädarna: primärt genom doxxning. Idén var att även om SD existerar och frågorna de lyfter kan vara relevanta är de inte rumsrena och man bör söka sig till seriösa alternativ.
De andra processerna (attacker, nedtystande, debatt om debatten) fortsatte parallellt men fokus skiftade från det politiska till det privata. Men även detta hade ett bäst före datum. När företrädarna blivit mer rumsrena har man istället lyft fram partiets historia 30 år tillbaka i tiden som en avgörande faktor för partiets existens. En desperat åtgärd som inte heller komma stoppa partiet.
Svängrummet i svensk politik har dock varit bredare med tanke på att vi till skillnad från USA har ett flerpartisystem vilket inte innebär ett vinna eller försvinna scenario. Därmed är insatserna högre i USA och skiftningarna betydligt tvärare. Som Viktor Barth-Kron skrev" I USA står det mellan Feministiskt Initiativ och Alternativ för Sverige". Detta är så klart en grov förenkling men säger något om skillnaden i tonläget. Likväl är principen om att ta debatten densamma. D.v.s. att den inte bör tas.
Det är ingen slump att du inte finner någon motsvarighet inom vänstern som åker ut till universitet för att agitera för sin sak och finner det givande att äga högern. De vill inte. Det är antitesen till deras strategi om att debatten är problemet. Att ha en debatt om frågor de finner existentiella är som att debattera huruvida de ens har rätt att existera. Vem vill ha det som utgångspunkt för en debatt?
Naturligtvis är detta en extrem form av egocentrism eftersom de inte erkänner att deras politiska uppfattning faktiskt är politisk och att deras världsåskådning får (negativa) konsekvenser för andra grupper. Här är de antingen helt aningslösa och eller bryr sig inte. I många fall verkar det som att de dessutom njuter av att åsamka grupper de hatar (vita, konservativa, kärnfamiljen, kristna) skada på grund av någon form av revanschism. Vilket de tusentals skadeglada reaktionerna på Charlie Kirks öde är ett bevis på.
En debatt är alltså det sista de vill ha och de ser folk som är villiga att ta den som existentiella hot som därmed bör elimineras. Om det sen är kula i huvudet eller doxxning kanske inte är det viktiga. I Sverige har vi generellt skött det "snyggare" genom ekonomisk och social avrättning där media spelat en viktig roll. Uthängd som rasist? Du förlorar jobbet och vänner, i bästa fall skiljer sig frun och dina barn kommer hata dig. Hot neutraliserat. Det har inte spelat särskild stor roll om det är Boomer Uffe i Knäckebyhult eller lokalpolitiker i Bromölla. Man har statuerat exempel. I Sverige har vi ett flertal organisationer med åsiktsregister på tiotusentals (hundratusentals?) svenskars åsikter, deras fokbokföring, brottsregister, politisk engagemang, sociala medier. Som andra medieföretag köper tjänster av.
Därmed inte sagt att politiskt våld inte uppmanats. En våldsattack mot en lokalpolitiker i SD kommenterades av dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt med "Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi och dom tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer". Värt att notera är att han sa detta 2010 innan SD ens kommit in i Riksdagen och kunnat fatta ett enda beslut. Hotet var alltså SD:s existens och den debatt de ville ta inte vad de faktiskt politiskt hade åstadkommit. Trots det ansåg han våldsattacker moraliskt motiverade eftersom de lyft frågor som inte borde diskuteras.
En fråga som man kan ställa sig: är det mer eller mindre troligt att vänstern kollektivt skulle jubla om Jimmie Åkesson eller Tobias Andersson blev avrättade i direktsändning? Möjligen skulle de, visa vid det här laget, inte posta det direkt i eget namn på TikTok eller Bluesky. Men det är inte givet. Dessa människor har i decennier varit vana vid att säga (och göra) precis vad de de känner utan konsekvenser. Se bara på AFA som ägnat sig åt hundratals politiska terrordåd sedan 1980-talet. Hur många dömda för dessa dåd? En handfull. Och då talar vi om den absoluta ytterkanten.
Med detta sagt borde vi inte då fördöma den politiska terror som vänstern ägnat sig åt? Jag är av uppfattningen att vänsterns strategi varit mycket framgångsrik och helt logisk utifrån deras perspektiv. Och att det finns en del att lära. Klart är att de inte har verkligheten på sin sida och detta är deras akilleshäl. Trots detta har de varit enormt framgångsrika och fortsätter vara så även i det nuvarande året. Visst har de tvingats triangulera de frågor de haft katastrofalt fel i (migration rättspolitik) men de har trots detta behållit en förvånansvärt stor andel sympatisörer på grund av deras dogmatiska inställning till sina politiska motståndare. De har inte på något meningsfullt sätt fått stå till svars för hur de har agerat tidigare. Vad det i slutändan visar är att det är viktigare att få rätt än att agera korrekt (i meningen följa spelreglerna om demokratiskt deltagande på lika villkor).
Det finns inga goda vänsterkrafter. Det finns ingen vänster som vill utbyta idéer på lika villkor. Alla vinster högern gjort är ett resultat av att vänsterns vision kollapsat, alla medgivanden från vänstern är ren och skär överlevnadsstrategi och om de skulle kunna skulle de omintetgöra alla reformer så fort de kunde. Det finns inga gemensamma nämnare med vänstern, allt det du tycker är viktigt kommer de montera ned eller om de inte klarar av det kommer de ersätta dig med rotlösa främlingar.
When we win, do not forget that these people want you broke, dead, your kids raped and brainwashed, and they think it's funny.
― Sam Hyde